Alltså, hur är läget? Sakta med säkert lär jag mig små fraser på arabiska, jag kan säga hej, hur är läget, räkna till fem med mera. Jag kan också säga "bakom dörren" vilket alla tycker är jätte roligt, det lärde jag mir min första vecka när jag satt med på en logoped-session med ett barn och de övade på prepositioner och av någon anledning fastade just denna fras lite extra. Arabiska är ett väldigt svårt språk och det blir inte lättare när det även finns ett helt annat alfabet. Idag visade en student mig hur hennes patient hade skrivit sitt namn deras första session och deras sista session, men för mig såg de nästan likadana ut, det är ett väldigt detaljerat skriftligt språk så det är minsann inte lätt!!
Dagen har jag spenderat på ett sjukhus som heter Al-Bashir, här var jag i söndags också. Det har varit två roliga dagar men patientflödet är inte lika stort här så det var tyvärr mycket dödtid. Som tur är har jag fått en vän som heter Noor och vi pratade mycket om arbetsterapi och bedömningsinstrument. Men idag var Noor inte på plats så dagen kändes lite längre än vanligt.
Jag har dessutom pratat med min ena handledare igen och ska nästa vecka, även min sista vecka i Jordanien, åka tillbaka till Al-Masar (där jag var min första vecka och trivdes så bra). Detta känns kanon och det ska bli skönt att komma tillbaka till en plats jag känner till och tycker om. Jag berättade för min handledare att jag såklart lärt mig jätte mycket på de andra platserna också, men det är svårt att komma in i en studentgrupp där alla andra har ett års mer erfarenhet än mig och i en verksamhet jag aldrig varit i. Så nästa vecka ser jag fram emot!
Jag kan inte riktigt förstå att jag faktisk snart ska åka hem. 4 veckor kändes som en oändlighet innan jag åkte, och nu är det nästan slut? Jag har börjat vänja mig mot det mesta, det känns inte lika främmande längre. Det enda jag inte vant mig vid är böneutropet innan soluppgången. Det är så sjukt för min kropp ligger liksom och väntar på det så numera vaknar jag oftast en liten stund innan och väntar in det så jag kan få somna om efter. Imorse vaknade jag och trodde att jag missat det, ungefär 2 sekunder senare drog det igång, det är rätt intressant haha! Men allt annat, från gasolspis till att man inte får slänga toapapper i toalettstolen börjar jag vänja mig vid. Det sägs ju att det tar 21 dagar att få in en ny vana så ge mig några dagar till! :)
Förövrigt är allt bra, på torsdagmorgon lämnar jag Amman tidigt tidigt för att bege mig mot Petra och Wadi Rum, jag är så pepp! Jag kommer vara grymt trött för det kommer bli tidiga morgnar, långa dagar och sena kvällar men sova kan jag kanske hinna göra till jul (beroende på hur mycket självstudier vi har hehe). Eftersom både jag och anna varit krassliga de senaste dagarna, vi fick båda vara hemma igår och äta soppa och dricka te, så ska jag och vila en stund nu. Jag känner mig inte riktigt kry än, men definitivt bättre än igår. Ha det, vi hörs!
3 kommentar(er)
