A New Adventure

Jag har alltid varit en person som trivts bäst hemma. Jag har aldrig gjort några längre resor på egen hand. En språkresa efter 9:an till Bournemouth och en utlandspraktik i Warrington andra året i gymnastiet, på båda resorna hade jag sällskap. 

När jag började läsa till arbetsterapeut för två år sedan fick jag veta att jag som student har möjligheten att ansöka om utbytesstudier och fastnade för Jordanien. Ett land jag vet mycket lite om, men som samtidigt ropade mitt namn. Tankarna hade sedan dess varierat, ska jag åka eller ska jag inte åka? Vågar jag ens åka? Efter mycket om och men bestämde jag mig för att detta är något jag vill, och nu är det 20 dagar till avfärd.

 

Jag känner mig glad, nervös, spänd och rädd. Jag har aldrig varit så långt hemifrån, inte heller så länge. Jag ska klara mig själv i ett land jag inte känner till och inte vet särskilt mycket om, samtidigt som jag reser som student och ska göra en praktik (som jag i skrivande stund inte heller vet så mycket om), jag ska alltså inte bara turista och göra vad jag känner för, jag åker med ett ansvar. 

20 långa dagar till avfärd, innan dess har jag 1 vecka praktik på hemmaplan att göra färdig, en tenta som ska lämnas in, ett projekt som ska genomföras, jag måste fixa visum, börja packa, växla pengar.. 

En dag i taget.