Så nu är det alltså dags för helg, alla på jobbet har gått och sagt "äntligen torsdag" hela dagen, och det känns lite underligt med helg en dag för tidigt men jag välkomnar den med öppna armar! Jag har haft en kanonvecka på Al-Masar och hade mer än gärna stannat en vecka till, men nästa vecka kommer med nya utmaningar.
För att sammanfatta Al-Masar så är det en plats med mycket positiv energi och väldigt engagerad och kunnig personal. Jag har lärt mig mycket om sensorisk integration, om barn med AST, om hur jag som arbetsterapeut kan använda lek för att träna på olika funktioner och en massa annat. Jag fick också lära mig att arbetsterapeuter i Jordanien kan utbilda sig för att bli feeding therapists, det vill säga att de kan arbeta med barn (ofta inom AST) som har problem med att äta. De kan vara kräsna, inte vilja prova ny mat, inte tycka om vissa sorters mat pga konsistens osv. Hemma tror jag att det är logopeden som arbetar med sådant, men här faller detta inom ramen för arbetsterapi då det snarare rör den sensoriska upplevelsen av att äta och inte kroppsfunktionerna som krävs för att äta, och detta tycker jag är väldigt spännande! För er som inte är så väl insatta i arbetsterapi är detta inslag kanske inte så lätt att förstå, men i så fall får jag förklara vid ett annat tillfälle. Till er andra så hoppas jag att ni förstår varför det faller på arbetsterapeuten och inte logopeden.
Efter nästan en vecka i Amman har jag snart vant mig vid trafiken, förhoppningsvis. Det går inte riktigt att beskriva men i rusningstrafik är det bilar överallt, som tutar, tutar och tutar lite till. Jag har nästan slutat att hoppa till varje gång jag hör någon tuta, vilket är hela tiden. Det går inte att förklara tutandet för jag förstår inte det själv. Någon sa en dag att tutandet är ett sätt att kommunicera, att det finns olika sätt att tuta på beroende på vad bilisten vill säga, ytterst intressant! För övrigt så kan jag likna bilresorna som att åka berg-och-dalbana, det går fort för att helt plötsligt nästan stanna. Amman är byggt på 19 kullar (tidigare var det 7) så det är väldigt mycket backar och dalar, och backarna är rejäla, jag har inte så bra ögonmått och vågar inte gissa på lutningen, men när vi åker upp för vissa av dom är jag rädd för att bilen inte ska orka och börja rulla baklänges.. Och att åka ner för dom ska vi inte tala om.. Det kittlar rejält i magen ska jag tala om!
Men nu är det i alla fall helg och jag ska ta det lugnt och återhämta mig. Jag kanske åker på utflykt på lördag men det är beroende på hur utvilad jag känner mig imorgon. Trevlig helg på er!
3 kommentar(er)
